Hur kunde det bli såhär...
 
     

Ända sedan jag köpte S*Syrenbacken's Diva fanns tankarna att blanda hankombinationen S*Wildwood's Thomas O'Malley och S*Chewbackas Aussum Tiger. Min uppfödare och jag pratade lite löst kring varianten S*Syrenbacken's Exotic Dancer's bror Blue Moon och Diva.

 

När så Dancer fick sin kull förra året stannade två hanar kvar hos oss från denna kull. Båda två har ett underbart temperament och de ser inte så tokiga ut heller, typmässigt. S*Ansuz Corvair fick en svansknick vid fem månaders ålder och stoppades naturligtvis vad avel beträffade, men S*Ansuz Tahoe kunde gå vidare.

Det kändes ohållbart att ha fertila hannar i samma hem som sin egen mamma, om man inte var beredd att låsa in dem någonstans och med evig passning. Detta var inget alternativ för vår familj så Corvair kastrerades den 14 januari 2005. Helst hade jag velat vänta längre men Diva skulle paras och jag ville inte vänta till sommaren. Tahoe kunde däremot paras med Diva innan han skulle kastreras och det stämde ju bra in på mina planer.

Diva gick i löp i slutet av februari och Dancer fick fortsätta med piller. Nu hade fyra veckor gått efter Corvairs kastrering och han visade inget intresse för henne. Tahoe däremot var som besatt av hennes bak.

Ni skulle ha sett dem. Jag var ganska frapperad av hans frenesi - en gröngöling på området, kunde det underlätta att Diva varit med förr. Vilket tålamod. Själv hade jag klöst ut ögonen på honom för länge sedan.
Han satt som ett frimärke i nacken på henne i 1½ vecka. Jag hörde henne skrika vid två tillfällen och här hemma gjorde vi ingen större affär av det hela utan de fick väl hålla på som de ville. Blev det nåt så blev det, typ.
En kväll framför tv'n orkade Tahoe inte längre stå på sina ben så han lade sig på sidan, fortfarande med ett rejält nacktag, och Diva lade sig snällt bredvid. Jag vet vad jag hade gjort...

Tuttarna ändrade färg kring tredje veckan och tiden gick. Tyckte nog att det var lite konstigt att kattungarna inte kom den veckan jag hade räknat ut varför jag ringde veterinären, hon bad mig avvakta. Diva mådde bra. Var inte så tjock heller. Vi pratade kring möjligheten att det kanske bara var en unge och att det inte var tillräckligt för att sätta igång värkarbetet. Jag bet ihop och bestämde mig för att jag räknat fel på en vecka. Så länge hon var som vanligt kunde jag vänta kändes det som.

 

Precis som förra gången valde hon att föda under min säng när jag sov. Under natten den 28/4 hade en ynka liten kattungen kommit ut. Typiskt, när man hade hannen själv.
Svart och vit, ja ja det var jag ju beredd på men den var väldigt mönstrad och silvrig! Hm...

Två nonagoti ger inte en agoti! Och var fan kom silvret ifrån?
Herregud, vem var pappan? Ni som varit i samma situation kan nog föreställa er branden i hjärnan.

När kattungen var 3 veckor s
toppades han och mamman in i bilen och vi åkte till klubbens avelssekreterare som konstaterade att det var en svartsilvertabby och vit.
No way!
- Avvakta och se vad som händer bad hon men det örat lyssnade inte jag på.

 

Läs nu detta och försök sätta er in i min situation. Räkna inte ut mig är ni snälla!

Scenario 1

Corvair ser mönstrad ut fast vår avelssekreterare säger att han är solid (och det är han kanske). Kunde han vara pappa? Och hur skulle det gått till?
Om man har mycket fantasi, kan man tänka sig att han hade parat sig med henne trots att han hade varit kastrerad i fyra veckor. Kanen sådan parning ge resultat? Går inte säger en del - går säger andra. Jag var ändå beredd att kalkylera med detta trots att han aldrig visade nåt intresse för Diva, som jag kunde se.
Lek med tanken att hans sperma levt en dag eller två i henne, och när Tahoe sedan fick till det och hon släppte äggen, fanns Corvairs sperma först på plats.

Är hon riktig i huvudet? tänker ni men naturen har spelat oss spratt tidigare.


Scenario 2

Kunde grannens bondkatt lyckats. Inte den röda för han är kastrerad men den andra randiga? Fick sedan veta att han också var kastrerad. PUHU!

Och föresten, hur skulle det gått till? Nätmaskorna är 1 cm och då vill det till att Diva stått blixstill och att hankatten rätat ut kroppen och tryckt sig mot nätet och måttat med en exakthet som jag inte tror på.
Nej, detta var väl ändå inte görligt. Nacktaget är ju en tillhörande del i parningen och jag är inte riktigt säker på att en parning görs utan det.
Men förstår ni - hur villig man är att tro på vad som helst för att få ekvationen att gå ihop.

Operation rannsakning. Ute hade hon inte varit! Basta.

När jag tittade på kattungen och tänkte att om detta var en parning mellan grannens katt kunde jag ändå tycka att vi fått en jäkligt fin huskatt! DESPERAT TANKE!


Scenario 3

Tahoe var väldigt tabbymaskad som liten och hans pappa är silver. Hade de ändå lyckats? Oron forsatte att gnaga.

Jag kunde ju för sjutton inte registrera kattungen utan att veta vem pappan var, eller hur?
Vilken soppa!

Ringde runt en hel dag och skickades hit och dit. Snackade med alla som över-huvudtaget kunde något om analyser och genetik. Hade bestämt mig för att det inte skulle räcka med en blodtypning eftersom bröderna Corvair och Tahoe kunde vara lika, varför en DNA-analys var det enda alternativet.

Dessa görs inte Sverige på katt (endast på hund och häst) så jag kontaktade Dr. Van Haeringen Laboratorium i Holland och de analyserar endast blod.
Fick tid hos labbassistenten på Södra Djurkliniken som tog blodprover på fyra katter a´400:- styck inkl rabatt.
Det var inte lätt att få ut 1 ml från kattungen men det gick nästan. 1.600 riksdaler och till detta kommer fakturan från Holland på 156 Euro!

Proverna märktes efter att katterna id-scannats. Rören och remissen skickades till labbet och provsvaren kom efter 14 dagar hem till mig.
Där kan man läsa att den lille kan vara en avkomma från kombinationen Tahoe/Diva och att Corvair inte kvalificerade sig som pappa.


Kontaktade också två andra duktiga uppfödare som med hjälp av bilder på kattungen kunde säga att den var svartsmoke/vit. Tvärsäkert.

Nu återstod bara att kolla vem som bar på silvret. Bägge föräldrarnas pappor är silver. Någon är alltså genotyp silver.

Pratade med Cecilia på SVERAK angående registreringen. Hon är en pärla bland pärlor.
-"Om du ringt till mig från början hade jag kunnat tala om att Tahoe's bakgrund flera gånger gett silver men med väldigt svaga tecken. Jag känner till linjerna".
Hmrrff...

Tahoe är omregistrerad till as09 men ställs ut efter fenotyp a09.
Allt var alltså överilat, men såhär i efterhand var det ändå värt det, för jag sover gott om nätterna och är en erfarenhet rikare.

Kattungen då?
Världens goaste såklart, hade mycket spring i benen, och ett härligt självförtroende. Han växte upp med kastratkombatanterna som bästisar. Han tog en BIS på sin första utställning med 7 av 8 domarröster, inklusive domareleven Sirpa Lindelöv.

 

Just då när allt pågick, kändes det som om det rätta priset för kattungen var 10.000:-